dressed to kill and guess who's dying

Är lite nostalgisk och lyssnar på Mando Diao, vilket jag inte gjort sedan första skivan kom 2003. Håller på att packa min allra största weekend-bag. Ska flytta hem till mina föräldrar några dagar för att bli lite ompysslad och få lite perspektiv på saker och ting. Jag lider tydligen av svår stress, där av den psykiska ohälsan. Förhoppningsvis blir det ingen lång vistelse då jag inte är van vid att tillbringa tid med fem andra personer, en hund och en katt. Men familjen är alltid familjen.

Åkte hem till Karin igår eftermiddag för massivt mys. Vi hyrde SATC-filmen, köpte godis för väldigt mycket pengar, chips med dipp samt två pizzor. Fantastisk eftermiddag/kväll i fantasktiskt sällskap. Vad mer kan man begära? Det känns redan lite lättare.